4 oktober 2015

Nadia och kriget



Nadia Boulanger klär sig i svart hela livet - från det ögonblick då hennes syster dör. Man skulle kunna säga att Nadia gör svart till en modefärg långt innan den faktiskt blev det. Inte för att vara 'modern', utan för att visa sin sorg både över systern, och över kamraterna som dör vid fronten. Och över alla värden som går förlorade i bombkrevaderna.

När kriget är över, och livet återgår till något slags normalitet, har svart kommit att bli hennes uniform - en uniform som befäster hennes professionalitet och seriositet.

Själv överlever hon två världskrig, Lili Boulanger ser aldrig första världskriget ta slut, utan drar sina sista andetag i Gargenville 1918. Men tillsammans motar de krigsångesten med febril verksamhet.

När alla deras manliga kamrater beger sig till fronten för att skydda fosterlandet mot den preussiska armén, så bildar systrarna ett nätverk för att hjälpa dem upprätthålla moralen vid fronten. Le Comité Franco-Américan hade sin bas vid Paris-konservatoriet där bägge två studerat, och systrarna gav sig själva i uppgift att tillverka en stencilerad tidning där de samlade in brev och rapporter från sina vänner.

Långt före internet, radio och moderna kommunikationsmedel lägger dom tid och möda på att få sina musikervänner att känna sig behövda och ihågkomna, och skickar dessutom paket med mat och förnödenheter när detta behövdes. Det är ett arbete som utstrålar stark humanism, en medvetenhet om hur viktiga vi är för varandra. Hur mycket medmänsklighet betyder när livet är som skörast.

När krigsspöket kommer tillbaka 1939 drar sig Nadia tillbaka till Gargenville. Hennes elever samlas i den lilla byn innan alla skingras för vinden och flyr den tyska invasionen. Igor Stravinsky kommer stapplande i gasmask för att undkomma flygräderna i Paris, innan han tar båten över Atlanten.

Sedan flyr också hon. Ryktet gör gällande att hennes mamma kanske inte alls var en rysk prinsessa, utan istället en polskättad judinna som flydde undan pogromerna när hon tog sig till Paris vid 1890-talets slut. Men Nadia har dåligt samvete för att hon övergett sina elever.

Välgörenhetsgalorna avlöser varandra under krigsåren, och bara inför sin avresa lyckas hon samla ihop närmare en miljon kronor som hon skänker till krigsoffer innan hon sätter sig på en Atlantångare.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.