 |
| 'Man lämnar inte bageriet utan att vara färdiggräddad' - 'On ne laisse pas la Boulangerie mi-cuit'. |
Det är underbart att tassa iväg i gryningen och köpa färska croissants de beurre, och en baguette. En ritual som väcker alla sinnen, när skogsduvorna fortfarande ho-hoar i Fontainebleauskogen intill.
Hon hade humor, Nadia Boulanger. 'On ne laisse pas la Boulangerie mi-cuit': för henne var musiken ett hantverk, precis som bagarens. Och precis som en bagare, un boulanger, stiger upp i ottan varje morgon satte hon en ära i att knåda och baka sina elever med filosofiska sentenser, musikaliska analyser och med anvisningar om hur de skulle leva sina liv - tills de var färdiggräddade, redo att möta en publik och att möta de hårda branschvillkoren.
Nadia Boulanger arbete är dubbelt imponerande om man betänker att hon lanserade sig själv som pedagog samtidigt som Frankrike slickade såren efter första världskriget, och hon själv försökte komma på fötter efter systern Lilis bortgång 1918. Och att hon var kvinna - och förlorat sitt livs första stora kärlek, pianistvirtuosen Raoul Pugno, mitt under en turné i Moskva, krigsvintern 1914.
'Visst finns det en kult kring Nadia Boulanger', medger amerikanske tonsättaren David Conte, som jag träffar i samband med de sommarkurser som EAMA - European American Alliance - ger i Nadia Boulangers anda på Schola Cantorum, mitt i Paris, sedan ett tiotal år tillbaka. Men ingen jag har träffat på behandlar henne som en relik, något musealt. Det hon arbetade med och stod för befinner sig i konstant jäsning.
Jazz- och poplegenden Quincy Jones avgudade sina samtal med Nadia Boulanger. När den 25-årige Q kommer till henne med en flaska Beaujolais och en burk konserverade persikor i handen vid mitten av 1950-talet - mitt under kriget mot Algeriet, när färgade visiteras i varje gathörn - och vill lära sig skriva symfonier, avråder hon.
'Du har redan något unikt, en egen guldgruva. Utforska den istället! Glöm de amerikanska symfonierna.. vilken sorts musik det handlar om är oväsentligt.'
Likafullt sitter Quincy i hennes rum på slottet i Fontainebleau och klappar rytmen till andraviolinstämman i Stravinskys Eldfågeln på Mademoiselles begäran, tillsammans med hennes andra elever.
Och jag tänker att ett bageri är litegrann som ett bibliotek, och att Mademoiselle Boulanger var lika mycket bagare som bibliotekarie... en såndär fantastisk bibliotekarie som bar all världens böcker, musik och kunskap inom sig och kunde hjälpa unga människor att hitta sin plats på jordklotet, sitt livsinnehåll.
 |
| Biblioteket på slottet i Fontainebleau, med Napoleons jordglob i förgrunden |
