'Med kaviar?' 'Nej, med rökt lax..de var mycket goda. Jag tyckte mycket om henne, hon var en mycket stilig kvinna. Bien qu'elle était agée. Trots att hon var åldrad.. Hon var mycket stark, mycket rak.'
Claude Sautelet är själv 95 år gammal och sitter i en rullstol på ålderdomshemmet, Maison de Retraite, i Fontainebleau. Ovanför hans säng hänger ett krucifix. Han har svårt för att svälja tabletterna när det plötsligt sitter en svensk journalist framför honom och vill veta hur det var när han var ung.
Så vi lägger tabletterna åt sidan, och pratar... om promenader i ett somrigt Hanneucourt, om Nadias björnbärsmarmelad som byts mot familjen Sautelets apelsinmarmelad.
'Vi hade en apelsinlund, un orangier' - ett gigantiskt växthus med flera olika apelsinsorter, bittra Sevillaapelsiner - i anslutning till det lilla château som familjen bebodde på somrarna. Tvärsöver gatan från Nadia Boulanger och hennes mamma.
Bilderna av Raïssa Boulanger visar en stolt, rakryggad kvinna med chignon och halsband. En kvinna som inger respekt. Visst är det märkligt: här sitter jag på ett ålderdomshem i Frankrike med en man som känt den mystiska ryska prinsessa som vid 19 års ålder gifte sig med sin 45 år äldre sångpedagog och flyttade till Paris - och blev mamma till två av 1900-talets mest mytomspunna kvinnliga musikpersonligheter.
Ernest Boulanger var nämligen 65 år gammal när han hux flux bestämde sig för att stadga sig. Respekterad professor vid konservatoriet i Paris, habil tonsättare med några små operetter och ett Rom-pris på sitt cv.
Men: männen är perifera i släkten Boulanger. Det är kvinnorna som gör de stora avtrycken. Lili och Nadja tar sina första lektioner för pappan. Men det är Raïssa som ser till att Nadia får studera för Gabriel Fauré vid konservatoriet när hon är 9 år gammal.
Och det är Raïssa som inför mottagningar i grandios rysk stil på onsdagarna i lägenheten på 36, Rue Ballu, där hela Paris passerar revy. Tout le monde.
Först är det Gabriel Fauré och pappa Ernests kollegor, sedan kommer en rysk exilfamilj, Stravinsky et consortes, Nadjas konservatoriekollegor - - Ravel och Debussy. Grannen tvärs över gatan förstås, pianovirtuosen Raoul Pugno som blir Nadias första kärlek. Och familjen Sautelet - pappa Charles, med sonen Claude.
Samovaren flödar och det serveras kakor.
'De var mycket goda', minns Claude Sautelet. Han verkar gilla sötsakerna som följde efter lektionerna i harmonilära för Nadia och hennes assistent.
På somrarna flyttas Raïssas mottagningar till Les Maisonnettes, till den lilla konstnärskolonin i Hanneucourt. I kollektivistisk anda står hela skaran nere i köket och lagar soppa och diskar kastruller.
Claude Sautelet plirar emot mig när vi suttit och pratat i en timma.
'Det är nog allt jag minns.' Han vänder sig bort, och ringer ett samtal till sin käresta.
